Den här veckan har varit konstigt tom. Jag är lockad att träna och ska åka mot gymmet strax. Oj, vad härligt det ska bli!
Ska höra med Jocke om man kan gå på hans ryggprioritering igen framöver. Kanske bör kroppen vänta längre...?
Förra helgen var verkligen jättekul!Mer lättsam och avslappnad än jag trodde. Man behöver inte vara nervös inför en tävlingshelg och min inställning inför tävlandet har absolut förändrats av erfarenheten.
Så med första tävlingen i backspegeln är det en del jag kommer göra annorlunda framöver;- Redan på plats upptäckte jag att mina egna ögonfransar både är längre och vackrare än de "lösa".
Mina egna naglar längre och vackrare än de falska, som för övrigt både är svåra att hantera och hantera saker med.
Onödigt bestyr!
- De högre klackarna ska jag absolut upp på till nästa gång för att balansera upp min långa rygg (nåja, lång i förhållande till korta ben).
- Mina dräkter jag sytt kommer bli perfekta. Det var bra att jag lade ner en massa mer jobb att sy om dem. För mörk dräkt döljer min putande mage och skurning är mycket bättre än på den jag använde vid showandet förra helgen. Dessutom kul att göra sina egna. Det är
verkligen min grej!!!
- Krav;
Många tårar har fällts helt och hållet i onödan!!!
Jag gick upp på scenen med urusel form efter sjukdom, men skämdes trots allt inte alls - tvärtom, jag var stolt!
Kraven att följa Jockes träningsupplägg har stressat. Har det stått 5 set med 15 reps på en viss procent av det man maxar så har jag gjort allt för att följa det. Och har känt misslyckande om omständigheter eller kroppen satt käppar i hjulet.
Glädjen på gymmet har försvunnit i kombination med de "måsten" jag haft i huvudet. Att följa ett kontrakt har för mig känts "stort" och ansvarsfullt.
Då jag ser tillbaks på äventyret önskar jag att jag tagit det med en nypa salt.
Talangjakten vill ju visa på att dte går att kombinera en tävlingssatsning med jobb, familj och andra åtaganden. Således har jag gjort fel som prioriterat bort alltför mycket - och bitvis mig själv.
- Inställning;
Här kommer den viktigaste insikten av dem alla.Jag har svårt att kombinera fitness/kroppsbyggning/tävlande med mina andra intressen och mina grundläggande normer.
Då jag gör något vill jag göra det till 100 %, annars får det liksom vara.
Men i detta fall går det inte utan att köra över mina värderingar och "mitt hjärtas inre röst".
Det är en fantastisk känsla och insikt att upptäcka att man faktiskt kan både träna, tävla och intressera sig för fitness "lite halvdant". Jag må vara den ende, men måste prioritera att må bra. Det är häftigt att kunna känna att man vill fortsätta enbart för kul och inte för placeringar.
Då folk har sagt till mig att "man tävlar enbart mot sig själv" har jag inte riktigt kunnat ta det till mig. Det kan jag nu.
I och med det har också mina fördomar - och i viss mån förakt - inför sporten både uppmärksammats av mig själv, och drastiskt minskat.
Så många varma, härliga människor som jag träffade i Göteborg har jag sällan mött. Och stämningen var inte bara hög utan förvånande nog prestigelös.
Man kan alltså göra det helt på sitt eget sätt, med sin självkänsla på topp och anamma det som för en själv känns kul, rätt och utvecklande.
Under det här halvåret har jag inte bara växt i muskelmassa utan också som människa. Tack till coacher och teamet för trevligt sällskap och utvecklande, lärorik kunskap! 
Hoppas ni alla får en fin Luciadag !
