Frida Synnebys träningsjournal - Vecka 16

[Frida Synneby]

Vecka 44 - nu kör vi!!!

- Är ni alla med !?!

För mig innebär veckan en hel del jobb, men förhoppningsvis också en hel del styrketräning
Jag vill hinna pyssla och ta mig tid till stretching, kiropraktor och ordentligt med sömn.
Det sist nämnda är högt prioriterat.
Vore bra om jag började att öva på i klackar

Klara, färdiga...: Måndag, nu kommer vi !

den här morgonen får gärna gå i repris !

[Frida Synneby]

Det vilar en förbannelse över mig sedan flera år tillbaka.
Den kulminerar och jag hoppas onekligen att vi nu nått peaken,

för 3 punkteringar på en vecka är INTE ok.

Och jaa.. jag har kollat insida däck, bytt slang, fälgband osv osv.

Igår var det bakdäcket.
Bytt nu.
Men så istället lossnade plötsligt hela växelvajern och bromsen bak har fastnat.
Till råga på allt...:
Då jag ställde vraket till cykel utanför butiken för att gå in och köpa nya reservdelar, så hade bygellåset hakat upp sig så det inte ens gick att öppna
(vi får se om ngn knycket förbannelsen)...

Vårat förhållande har bara varat några månader. Trodde verkligen på den här relationen.
Antar att det är dags att gå vidare.

Sätter käppar i hjulet ("glas i däcket") för både min styrketräning och cardio

Då andra kvinnor vill dejta en massör alternativt snickare;
Så drömmer jag om en cykelreparatör.

...någon ??

[Frida Synneby]

Under de senaste 16 veckorna har jag inte gått en enda promenad.
Klassikern "morgonpromenader" existerar inte i mitt schema.
Det är inte heller något jag utövat innan - så inget jag saknat.

Då det, som tordes mig omöjligt, verkar ha hänt lär det bli ändring framöver.
Trots nytt däck och ny slang - har jag fått ny punka.

Fr.o.m nu GÅR jag överallt jag ska.
Punkt.

[Frida Synneby]

Pinsamt värre då jag äntligen njöt av träningsvärk igår - i vaderna - och gladdes över det hela dagen,
men så kom på att det inte var ifrån träningen utan efter att jag gått i högklackat


Just nu känner jag mig motiverad efter att ha sett Evelinas bilder & videos (tack! ) och laddar inför att ge extra med ryggträningen framåt 18-tiden.


Jag vill också slå ett slag för att rösta på Erik via sms i årets omslagsjakt för tidningen Body:

Erik bör vinna, utan tvekan!

[Frida Synneby]

God morgon!
Redan torsdag och jag har massor av jobb kvar innan jag kan "ta helg".
Nu gäller det att slutspurta med annat än formen.

Passet igår gick inte så bra som jag hoppats. Var väldigt skev över ryggen så jag märker att övningarna tar obalanserad. Låsningen är i höften och vrider sig upp över ryggen. Höger axel tippar framåt. Hela den sidan ser mindre ut . Jag "får inte ut den".
Kanske kommer fram på formkorten som är planerade att ta ikväll. Var länge sedan jag förevigade formen på foto nu.

Nåja, besök hos kiropraktorn är inplanerat redan i morgon, dessvärre brukar inte heller de första passen efter behandling bli klockrena.

Även om det är mycket jobb kvar är andra helgförberedelser redan ordnade. Det är tur att jag inte gillar godis för just nu har jag mängder här hemma.
- Inget bus utanför min dörr denna Halloweenhelg, inte!

´treat!

[Frida Synneby]

5 veckor kvar till fitnessfestivalen och Luciapokalen.. spännande värre!
Kan inte göra något annat än det bästa av var dag.
Men det känns lite molucket då jag tittar på bilderna;

[Frida Synneby]

Millan (Body Fitness-tävlande Camilla Sandberg) har idag skrivit en vackert inlägg om att älska sin kropp på sin blogg:

http://millansandberg.blogspot.com/2009 ... kropp.html

Själv upplever jag tudelade känslor till min fysik just nu och gillar inte den känslan.
Vanligtvis trivs jag ypperligt med min kropp och uppelever den frisk, stark, vältränad, snygg och smidig.
- Tacksamhet !

Men som jag vet att Annelie berört i sin blogg, har man parallellt med den här tävlingssatsningen blivit så kritisk.
Man tycker aldrig att man duger och vill bli både större och "smalare".
Lyssnar jag inåt och ser till mig själv, samtidigt som jag dammar av självkänslan, så skulle jag inte vilja förändra något.

Likaså vad gäller träning.
Lyssnar jag inåt så skulle jag vilja balansera upp det med andra aktiviteter. För inom mig vet jag att mindre träning kanske t.om hade gett bättre resultat och fått livet i stort att bli mer njutningsfullt.
Pass som förr "bara" var härliga & fulla med flow, dömer jag idag ut.

Jag tror att jag är mindre resultatinriktad än andra.
Att jag helt enkelt trivs bättre med att se till själva "processen".

När jag målar och tecknar, och märker att jag skapar något för att andra ska se, syna och uppleva ett resultat,
försvinner inte bara det roliga - min njutning med skapandet - utan det blir inte lika bra.
Jag måste - och vill!! - göra det för görandets skull.

Samma med träningen och tävlingen.
Då jag ansökte till talangjakten skrev jag inte att jag ville uppnå "mitt livs form", utan vara med om en upplevelse.
Jag både vill och bör göra detta - och träna i allmänhet - för nöjet, resan och den lärorika upplevelsen.
Då jag ständigt blir påmind om resultat och prestation försvinner glädjen bakom krav.

Jag vill varken vara eller bli en "kritisk gymmare" som aldrig blir nöjd.
Kanske är det bara resultatinriktade presterare på gym..?

Jag har aldrig känt mig så dålig som nu.
Varför?
För att man istället för att jämföra sig med motionärer har börjat jämföra sig med elitsatsande tävlingsatleter..??

[Frida Synneby]

Jag har varit dålig på att uppdatera med formfoton.
Men riktigt bra på att "egentligen" knäppa dem.

Här kommer bilder som jag undvek att lägga ut, inte bara för att formen är dålig. Utan främst kvalitén och ljuset.
Men, håll till godo !

Nästa helg ska jag få chans att lära mig posera. Tjo, det ska bli kul
... och behövs

[Frida Synneby]

Allhelgona är en vacker helg och "högtid".
Full av saknad men också vördnad.
Vördnad inför livet.

Idag har jag haft många tankar. På dem som fattas mig men också kring hur jag själv vill spendera mina dagar.
Är tacksam för de fina människor jag får och fått chansen att träffa.
Och tack Jannie för att du finns där

Tog mig en kort promenad med mbt-skorna förbi vår vackra kyrkogård nu på kvällskvisten.
En "snabb runda" som blev över 3 timmar lång (!) för att jag lärde känna en äldre man uppe i minneslunden.
Han har samtalat, och jag har lyssnat, i några kalla - men fantastiskt fina - timmar, på en parkbänk bland alla ljusen.
Nu är jag ordentligt nerkyld. Men verkligt varm inuti.

Tack.